2002 Startade en ny epok inom försvarsmakten

den värnpliktige soldaten som hitintills tjänstgjort som flygplatsbrandman på Luleå-kallax Flygplats skulle nu enligt ett försvarsmaktsbeslut ersättas av civilanställda flygplatsbrandmän. Under den 6 månaders långa brandutbildning som pågick fram till skiftbytet den 6 juni så slutfördes utbildningsperioden på Sturups flygplats, där vi fick tillgång till en stort civilt övningsflygplan. syftet med utbildningen var inte enbart taktik och släcka bränder utan minst lika viktigt en teambuildingsresa. i följande text följer en resedagbok som personalen fick till uppgift att skriva.

 

/ Lt Christer Lindgren Räddningschef Luleå Flygplats.

 

 Måndag 13 maj 2002

Tidigt på morgonen samlades vi på Kallax. Stämningen var på topp och alla såg pigga och glada ut. Äntligen var vi på väg till Sturup / Malmö för en hel vecka av övningar på stort civilt flygplan, något som vi i flera veckor pratat om och bara kunnat öva bristfälligt ute på Hertsöns brandövningsfält. Vädret som mötte oss när vi klev ut från flygstationen påminde i det närmaste om utlandet. Lite blåsigt kanske, men solen stod högt på den klarblåa himlen och värmde så skönt att det var fler än en av oss som lättade på klädseln. Medan vår Brandmästare Ulf Johansson försvann iväg för att hämta bussen som skulle tjäna oss under hela veckan, stod vi kvar utanför stationen och pratade glatt om allt mellan himmel och jord. När Ulf äntligen kom med bussen delade han också ut ID-brickor som vi alltid skulle bära väl synliga inne på området. Därefter bar det iväg till brandstationen där vi möttes av Sturups räddningschef samt av våra egna fordon som fått åka långtradare hela vägen ner till Skåne. Vi lastade av all vår utrustning som vi packat i bilarna veckan innan vi for och bar in den i en liten barack som stod i anslutning till brandstationen. Efter en ganska lång väntan (vi hann slå några långbollar på den närliggande fotbollsplanen) kom Christer och visade oss till stationens lektionssal. Där höll han ett teoripass som påminnelse över taktiken vid ett haveri/stort flygplan. Många, för att inte säga alla, kände nu hur hungern komma krypande och teorin efterföljdes av en välbehövlig och mycket god lunch. Efter lunchen åkte vi ut till brandövningsfältet och fick oss en titt på möjligheterna att öva tillämpat och mer verklighetstroget än vi tidigare kunnat göra. Det såg bra ut med en riktig flygplanskropp istället för en rökdykningscontainer med några lastpallar som figurerad vinge. Många av oss blev dock lite besvikna på var att vi inte skulle få elda särskilt mycke under veckan, utan i stället få utföra torra övningar med hjälp av rökalstrare. När vi var klara på övningsfältet hade klockan hunnit bli så pass mycket att det var raka vägen till hotellet inne i centrala Malmö. Efter en något proteinfattig middag var det många som passade på att njuta i hotellets relaxavdelning med både bastu och jacuzzi. Större delen av gänget passade även på att ta sig en tur till ett torg i närheten. Innan vi lite senare beslutade oss för att gå tillbaka till hotellet skulle det förstås ätas kebabrullar, pizzor och hamburgare. Med en skön promenad tillbaka till hotellet avslutades sedan vi vår första kväll på en underbar resa som knappast kunnat bli mycket bättre.

/ Flygplatsbrandman Henrik Borsgård

 

 

 

Tisdag 14 maj 2002

Vaknade på tisdagsmorgonen efter första natten på hotellet. Vädret var mycket vackert, men rubbades något av en frisk vind från väst. För att vi så smidigt som möjligt skulle kunna ta oss ut till Sturup hade vi en inlånad buss från F10 till vårt förfogande, som framfördes av vår brandmästare Ulf. Restiden mellan hotellet i Malmö och övningsplatsen på Sturup var ca. 40 minuter. Väl framme på övningsfältet gjorde sig första gruppen redo för insats. Det innebär att man går igenom bilar och utrustning för att försäkra sig om att allt är i toppskick. De andra grupperna fick i uppgift att göra i ordning brandplatsen. Syftet med tisdagens övningar var att träna upp snabbheten och säkerheten i grundtaktiskt läge 1, civilt flygplan. I varje grupp var vi 6 stycken brandmän plus 1 insatsledare och eftersom varje position inom styrkan har en specifik turades vi om så vi fick öva på alla platser. Efter att 2 grupper genomfört sina första övningar visade det sig att den hårda vinden ställde till problem men vi lärde oss fort hur vi skulle ta hjälp av vinde istället för att kämpa mot den. Hela dagen flöt på för alla grupper med endast några få slangbrott som innebar viss improvisation för att kunna lösa uppgifterna (mycket nyttigt och lärorikt). Förutom att materiel gick sönder var det värmen vi klagade på, vilket medförde att vi kände oss lite trötta och hängiga framåt eftermiddagen. Det som ett resultat av att vi druckit för lite vatten.

På väg tillbaka till hotellet beslutades det att vi gemensamt skulle se till att fylla på våra vätskedepåer, så att vi kunde vara redo för nästa dags övningar. Nöjd med dagens övningar somnade jag med ett leende på läpparna och en lätt värkande rygg.

/ Flygplatsbrandman Olle Marcusson och Ted Nilsson

 

Onsdag 15 maj 2002

Efter en stadig hotellfrukost är vi vid halvåtta tiden åter på väg ut till Sturup med vår buss. Dagen övningar inleds som vanligt med att vi checkar av utrustningen och kollar all fordon innan vi i samlad tropp beger oss till övningsfältet som ligger en bit ifrån själva flygplatsen. Vi är indelad i tre grupper och grupp 1 förbereder sig redan i fordonen på vägen ut. När vi är framme gör grupp 2 och 3 tillsammans med övningsledningen i ordning det stora flygplanet som vi ska öva på. Kabinen rökfylls, nödutgångar kollas och grupp 3 får agera statister medan grupp 2 är beredda att genomföra nästa övning. Övningen skall simulera att ett flygplan på väg till Kallax börjar rökfyllas och måste nödlanda. "Tornet" och insatsledaren har kontakt via radion och styrkan tillhandahålls den nödvändiga informationen om bränslemängd och antal passagerare. När planet landar rycker så styrkan ut och med bilarnas kanoner inleds släckning och en skummatta läggs ut. Ettan, tvåan och trean, alltså strålförarna drar, iförda andningsskydd och luftpaket, ut sina slangar och säkrar med skum där bilarna ej kommer åt. Femman, förstebrandmannen, som kör insatsledarens bil tar tillsammans med trean fram rännan, en form av stege som man kan rutscha utför på. Rännan reses mot vänstra vingen och under tiden har ettan och tvåan förberett sig för rökdykning. Luften kollas och delges femman som från och med nu agerar som rökdykledare. "Over wing exit" forseras och rökdykarna tränger in i den rökfyllda kabinen med en så kallad Fogfighter, ett dimstrålrör som monterats på slangen. Under tiden befinner sig rökdykledaren just utanför beredd att säkra släckmedeltillförseln med hjälp av ytterligare en Fogfighter. Man konstaterar ganska fort att det är för dålig sikt så rökdykledaren kallas in i kabinen för att ventilera ut röken då initialbranden nu är bekämpad. Han ventilerar med hjälp av undertrycket som bildas då han inifrån kabinen sprutar en ganska samlad och kraftig stråle ut genom nödutgången. Vatten blandat med rök formligen väller ut från kabinen och inom några sekunder kan evakueringen av statister börja. Under tiden detta sker pågår en febril aktivitet i de två större brandbilarna. Förarna i dessa ska agera pumpskötare samt kunna sköta dialogen med tornet, insatsledaren samt den kommunala räddningstjänsten. Läget är under kontroll och övningen avbryts. Styrkan samlas tillsammans med övningsledningen för att utvärdera och när det är gjort har grupp 2 gjort i ordning bilarna för nästa övning. Så här håller vi på fram till lunch, så det är ett ganska hungrigt gäng som intar lunchresturangen på Sturup flygplats. Efter mindre än en timme är vi tillbaka på övningsfältet laddade med ny energi för eftermiddagens övningar. Vi är återigen indelade i tre grupper och eftersom vi snackade ihop oss under lunchen är vi snabbt igång. Återigen simuleras att vi är på Kallax och den här gången är det en MD-80 med kraftiga motorstörningar där vänster motor slagits ut. Det ryker från motorn när den landar och styrka 1 är direkt framme och lägger en skummatta under motorerna och vingarna. Samtidigt måste man säkra området mellan vingen och motorn som brunnit då folket inne i planet tar sig ut genom nödutgången över vingen och går bakåt mot motorn för att ta sig ned där det är närmast till backen, via skevrodren. Under tiden har motorn släckts helt och kyls av en strålförare. Evakueringen flyttas till den säkrare framkanten på vingen och passagerarna hjälps ned via rännan till säkerheten på den tillfälliga samlingsplatsen. Eftermiddagen rullar på och 27 ganska trötta Luleåbor återställer all material inför torsdagens övningar. Trots allt är stämningen god i bussen på vägen till vårat tillfälliga hem (hotellet i Malmö) där en efterlängtad och behövlig bastu samt middag väntar. Efter middagen är det några som somnar framför TV:n på rummet medan andra väljer att gå en promenad i ett somrigt och, över förväntningarna vacker Malmö.

/ Flygplatsbrandman Joakim Månsson

 

Torsdag 16 maj 2002

Torsdagen började med samma övningar vi hade på onsdag och försvårades med att vi måste bära ut personer som inte kunde ta sig ut själv. Allt detta skedde via "Over wing exit". Övning nummer 2 var mindre, men ack så viktig. Den handlade om att lära känna de olika verktyg vi har vid en brand, det vill säga brandmannens bästa vän eller värsta fiende – vatten och en fogfighter. Där övade vi att lägga en skyddsstråle för att utrymma passagerare säkert från planet trots en yttre brand. Det vill säga att vi bygger upp en ridå av vatten som avskiljer och kyler personerna som måste igenom värmestrålningen. I detta fall så är vattnet vår bästa vän, men det kan även vara tvärtom. Exempelvis vid en kabinbrand som utvecklas till en fullskalig brand så träder vi in och kyler de varma brandfarliga gaser som ett ämne avger vid en viss värmestrålning. Om man i detta fall bara öser på vatten så blir det likt en bastu. En värmekälla som kyls ner avger i sin tur kondens och värme, det vill säga det blir fuktigt och varm luft som bidrar att det blir ett genomslag, värmen tränger plötsligt igenom kläderna. Vilket är att tänka på när en rökdykinsats startas, både för en brandman och den oskyddade personen inne i ett slutet utrymme. Fler aspekter påverkar också branden, men detta är ett exempel på vatten som vän eller fiende. Efter övningarnas slut så var det tid för oss att börja packa ihop och skicka iväg utrustning som vi hade med oss från F21. Efter en rundvandring på Sturups räddningstjänst så tackade vi och bockade samt bjöd på kaffe, kokt över öppen eld av vår brandmästare. Tids nog – och tid för – middag som det var angenämt dukat till oss på hotellet. Efter snack om anekdoter som skett under dagen så rusade tiden iväg till en sen timme....... , men det är en annan historia. Jag tror de flesta efter denna resa inte bara fått mera rutin om släckning på civila flygplan, den har framför allt stärkt " team buildingen" . Det är ett mer "synkat" och sammansvetsat gäng som lämnade Sturup och Malmö den efterkommande dagen.

/ Okänd

 

Fredag 17 maj 2002

Dagen började med en välförtjänt sovmorgon på en timme extra. Efter en stärkande frukost checkade vi ut från hotellet och for ut till Sturup för vidare färd till Stockholm och Arlanda. Väl framme på Arlanda tog vi flygbussen som transporterade oss till SAS FLIGHT ACADEMY SCHOOL där vi avnjöt en välbehövlig lunch. Därefter var det dags för utbildning på nödutgångar och evakuering av civila flygplan. Vi började med att samlas i en lektionssal där två tjejer berättade om skolans syfte och utbildningsområden. Sedan var det äntligen dags för praktiska övningar. Dessa började med att vi åkte "slides" med vilka utrymning sker vid ett haveri. Efter att ha vaknat till liv av farten och känslan att nästan falla fritt från "767:an" ner till markplan gick vi igenom övriga användningsområden för flygplanets slides. Samtliga i gruppen placerade sig i en väldig social ställning och ett kapell drogs upp ur sidorna som fungerade som ett tak. Detta sker givetvis då "slidesen" frigjorts från flygplanskroppen. Därefter var det dags att gå vidare till nästa station. På vägen dit passerade vi simulatorer där man utbildade piloter men också lät utbildade piloter flyga för att kontinuerligt få öva på olika incidenter som kan förekomma. Vår nästa uppgift bestod i att få upp nödutgångarna för att kunna starta utrymning, från insidan och framförallt från utsida. Då det finns flera olika flygplanstyper blev det också flera olika plan att testa och gå igenom. Då vi blev klara med detta var vi klara på FLIGHT ACADEMY och begav oss till Arlanda nybyggda räddningsstation. Här fick vi en rundvandring genom lokalen av en brandcheferna som gärna visade deras nya bygge. Stationen är uppförd vid bana 3 som är Arlandas nya rullbana men som ej tas i bruk förrän september månad i år. Stationen fungerar dock som en huvudstation för de andra två stationerna som finns på området. När vi släpptes ut från labyrinten var det dags för middag. Även denna intogs på FLIGTH ACADEMY.

Sedan var det var det dags för hemfärd och sängen!!!

/ Text och foto: Brand