Kapitel 3 mellan åren 2002 - 2009

År 2002

Tog jag (Lt Christer Lindgren) över tjänsten som chef för flygplatsräddningstjänsten. Jag efterträdde då Kn Mats Torstensson och blev därmed räddningsstationens tredje chef. Mats flyttade dock inte så långt utan Mats placerades på flygplatsenhetens stab, dåvarande flygplatschef var Mj Christer Thörnlund som tillträtt tjänsten på senhösten 2001 där han gick parallellt med den första Flygplatschefen Mj Bertil Nordström som var den första chef enligt de nya reglerna och ordningen, för en flygplatsenhet.

Som ny chef för räddningsverksamheten hade jag förutom 2 år på F 14 Halmstadskolornas plutonsofficerskurs, 11 år i trupptjänst samt ytterligare 12 år inom flygplatsräddningstjänsten på F21 som insatsledare. Åren som insatsledare inleddes som stf brandmästare till Rolf Svanberg under 1 år , vilket innebar att jag fick gå den ”hårda” skolan. Detta innebar att jag hade specialistkunskapen i räddningstjänst då jag åtog mig jobbet som chef för räddningstjänsten, men jag hade väldigt lite erfarenhet av att vara chef, de erfarenheter jag hade var hämtade ur 25 års iakttagelser ur ett grodperspektiv på hur chefer agerat dvs. både positiva och negativa sidor.

Nu gällde att det att försöka leva upp till de egna idealen, och det får väl någon annan skriva om i framtiden.

 

Tillsammans med Ulf Johansson som fortfarande var brandmästare, sex garvade insatsledare (medelålder vid tillfället på oss befäl låg på drygt 50 år) och 23 civila flygplatsbrandmän så startade vi ett helt nytt kapitel i F21 räddningstjänst historia, de värnpliktiga fick ge vika för civilanställda flygplatsbrandmän. Den nya organisationen var beslutad av HKV. HKV ansåg att den skulle se likadan ut på alla förband inom Flygvapnet med marginella skillnader, så som att F17 fick fler brandmän på grund av de även skulle sköta om fälthållningen.
Räddningschef, Brandmästare, 6 Insatsledare och 23 Flygplatsbrandmän, en organisations som var alldeles för liten för uppgiften, varför vi dessutom fick anställa ca 10 vikarier/timanställda

 

Våren 2002

Innan de civila officiellt tog över station den 6 juni, som på den tiden inte var en röd helgdag ”trots att det redan då var Sveriges nationaldag”, så genomgick de nya brandmännen ca 5 månaders utbildning.

De första brandmännen anställdes några veckor före de övriga, syftet var att de skulle hjälpa till med utbildningen, eftersom dom var fd värnpliktiga brandmän så besatt de redan de flesta färdigheterna på ett bra sätt. Efter att ha genomfört instruktörsutbildning med våra nya kollegor så startade förberedelserna för den större gruppen nya brandmän. I början på februari så anställde vi de resterande brandmännen som sedan genomgick en ca 4 månaders utbildning.

 

Under mars till slutet av maj så genomfördes den grundläggande brandutbildningen på i huvudsak Hertsön, men för att kunna genomföra utbildning på civila/stora flygplan så tvingades vi åka ner till Sturup, varför vi åkte så långt med både personal och fordon på trailers kan man fråga sig, men svaret är ekonomiskt vi hade helt enkelt inte råd att genomföra utbildning på Arlanda som annars ligger betydligt närmre.

Vi passerade dock Flight Academy på vägen hem från Malmö för att kunna titta närmare på

dörröppningar och slids, samt få en inblick i kabinpersonalens verklighet vid haveri.

 

Slutövningen genomfördes i Östersund på F4, vädret var perfekt och vi kunde konstatera att de  

nya brandmännen vara klara för uppgiften flygplatsräddningstjänst.

 


 

Examen

Den 6 juni 2002 så tog de nya brandmännen över räddningsstationen från de värnpliktiga, övertagandet ”dopet” gick enligt gängse normer de gamla döpte de nya i skum från bilar och strålrör och blev därmed flygplatsbrandmän. Även jag och övriga kollegor fick känna på skummet eftersom de nya kollegorna med glädje kramade om oss. ceremonin dokumenterades av F21´s fotograf Roland Nordgren. Den som officiellt drog det första larmet för de nya var flottiljchefen Jan Otterström.

 

Nya målbilder

Jag och Brandmästaren Ulf Johansson, fick nu tid över till lite funderingar, hur vi skulle organisera verksamheten, detta var ju helt nytt. Eftersom allt hade gått så fort så fanns inga klara direktiv eller planer för detta.

Hur skulle vi kunna skapa en intressant arbetsplats för personalen? Under värnpliktstiden så byttes ju soldaterna ut då det började gå rutin i verksamheten och nu kommer de i bästa fall vara kvar till pension och eftersom vi anställt med en ålderstruktur mellan 22-48 år. Det kommer att bli en tuff uppgift.

 

Första målet var att profilera oss inom flottiljen genom att erbjuda våra kunskaper i sjukvård och hur man förebygger brand, engagemanget från räddningspersonalen var enormt och responsen uteblev inte. Som chef och ansvarig för verksamheten så anser jag att vi fick det stöd som krävdes för att skapa en god relation till övrig F21 personal.

 

Vårt andra stora mål var att skapa en flexibel organisation avseende specialistkunskaper inom sjukvård, rökdykning och förebyggande verksamhet. Detta mål innebar att vi upprättade en personalplan där all personal fick framföra sina önskemål om sin egen framtid. En bred kompetens -bas innebär ju bättre förutsättningar för att ge personalen intressanta arbetsuppgifter vid sidan om beredskapen.

 

 

2003

Under detta år så genomfördes så mycket sidoverksamhet och nyskapande verksamhet på stationen att jag har lite svårt att sortera och komma ihåg vad som hände. Men vi påbörjade ett arbete med att varje person på stationen skulle ha ett ansvarsområde, så att det fanns något mer än vara beredskap. Varje ansvarsområde utsåg även en huvudansvarig inom området, som i sin tur svarade för kommunikationen inom gruppen och till brandmästare och chef.

 

Insatsledare Sten berggren går i pension +55 detta år, minns jag rätt så kom Ulf Andersson tillbaka som insatsledare i samband med Stens´s pension. Ulf hade tjänstgjort i flottiljvakten sedan delningen av plutonen som Mats torstens beskrev i sitt kapitel

 

Under denna period så hade vi stora bekymmer med antalet brandmän kontra de uppgifter som flygplatsräddningstjänsten ställer i sina regelverk, vilket medförde många och långa diskussioner med Flottiljchef, Flygplatschef och HKV och LFV. Diskussionerna ledde fram till en kompromiss som det oftast blir i en verksamhet som till stor del är tolkningar av regelverk och inte minst en riskanalys som sätter ribban för vad verksamhetsansvarig. Resultatet blev att vi dagtid har en styrka, bestående av en Insatsledare, sex brandmän och en ambulansförare. Kvällstid och helger då militären inte flyger så gick vi ner till en Insatsledare och fem brandmän samt en bandvagns- och båtförare.

På hösten får de nya brandmännen sitt första haveri, en P31 (Pajala kärran) havererar och åker av landningsbanan, besättningen klarar sig oskadda med lite chockade.  

Se fotona från haveriet under fliken bilder.

 

2004

Sverige får en ny lag i år, Räddningstjänstlagen upphör och Lagen om skydd mot olyckor träder i kraft. Den nya lagen ställer betydligt större krav på arbetsgivaren och ägaren av fastigheter och farlig verksamhet. För F21´s del så innebar det att en brandskyddsansvarig skulle utses. Den lotten föll först på mig som chef för räddningstjänsten, men efter att ha genomgått en förberedande kurs i ämnet konstaterade jag att detta gick inte att lösa som en tillika befattning, varpå flygplatsenhetens stab tog över uppgiften. Tyvärr hände det inte så mycket och det skulle ta flera år innan man på HKV fick upp ögonen för det ansvar den nya lagen innebar.

Under våren 2004 fortsatte diskussionerna om hur många brandmän som behövdes för att lösa verksamheten en diskussion som pågått sedan starten 2002.

Under en resa förbi Stockholm under våren så träffade jag LFV Arlandas brandmästare Kalle Åberg och på hans fråga, varför åkte ni till Sturup 2002 då ni utbildade de nya brandmännen? Mitt svar var enkelt, ”vi hade inte råd att åka till Arlanda eftersom priserna var så höga”. Kalle höll med mig och sa att han skulle räkna på det, och höra av sig. Priset sjönk till ett självkostnadspris för LFV, vilket gjorde att vi under våren kunde åka ner och öva på deras eminenta brandövningsfält. Vi kombinerade det med ytterliggare samverkan med kabin och teknisk personal på SAS Flight Academy.

 

Under våren går Insatsledare Sven Sundgren pension, eftersom försvarsmakten fortfarande möjliggjorde att de som var 55 år fick gå i förtida pension, för att på så sätt minska personalstocken inom försvarsmakten.

 

Arbetsmiljöarbetet på F21 tar fart, det som initierade detta var en arbetsplatsolycka med dödlig utgång. Samtliga enhetschefer, avdelningschefer, kompanichefer samt skyddsombud får nu genomgå en arbetsmiljöutbildning ledd av Arbetsmiljöverket Luleå. Utbildningen klarade ut vilket ansvar man har i rollen som chef och arbetsledare. För oss inom försvarsmakten var detta något ganska nytt, utbildningen resulterade att jag direkt efter utbildningen gick upp till dåvarande flygplatschef med tre åter delegeringar av ansvar till högre chef samt tre beslut om restriktioner i flygplatsräddningstjänsten. Tyvärr hände det inte mycket efter det, vi fick fortsätta verksamheten med restriktionerna som även kom att gälla hela försvarsmaktens plattformar för luftfart eftersom Flygplatsinspektören Övlt Lars-Åke Engdals beslutade restriktionerna avseende kommunikation, risker med flygburen ammunition samt arbete på höjd utan skydd gäller tills dess de är åtgärdat och godkänt av arbetsmiljöverket.

 

Under hösten detta år fick vi en ny flygplatschef, Mj Anders Jonsson. Han tillträdde officiellt den 1 december. Vi bjöd givetvis Anders till våra övningar på Skellefteå flygplats, som resulterade i att vårt arbetsmiljöproblem med högt buller och brist på kommunikation mellan insatsledare och räddningsstyrka tog en ny positiv vändning, fast innan den nya utrustningen var på förband skulle det dröja till 2007 men mer om det längre fram.

 

Under Anders Jonssons ledning fick vi även gehör för att anställa ytterligare fyra brandmän så att vi nu blev 27 brandmän, några av dessa nya tjänster bemannades genom det stålbad försvarsmakten genomgick under denna period, och Arméflyget AF1 kunde därmed omplacera 4 brandmän. Som under hösten genomgick en repetitionsutbildning för att kunna tjänstgöra på en flygplats där det som var i luften hade vingar, omställningen gick väldigt bra.

 

Den personliga utvecklingsplan som vi hade tagit fram under 2003 kunde genomföras helt enligt plan. Personal för släckarservice och rökdykledare utbildas på Räddningsverket, men eftersom detta var en helt ny organisation så fick vi genomföra utbildningen på personalen i lagom stora munsbitar. Samtliga brandmän genomgick under hösten båtförarbevisutbildning under Henry Karlsson´s ledning ( Pensionerad Hkp förare från AF1), eftersom man vid en sjöfartsinspektion konstaterade att om man yrkesmässigt skulle framföra räddningsbåten krävdes det rätt utbildning.

 

2005

Under våren så fortsatte navigationsutbildningen men nu var siktet inställt på kustskepparnivån. Eftersom det enligt F21 sjöfartsmanual skulle vara lägst kustskepparnivå på den som skulle agera skeppare ombord, målet var att all personal hade behörighet att vara skeppare, för att ha en så flexibel organisation som möjligt.

 

Det som kanske känns mest stimulerande under -05 var att den civila personalen fick möjlighet till en personlig karriärsutveckling inom yrket som flygplatsbrandman, under våren -05 skickade vi nämligen F21´s första civilanställda till FMTS R3/skolorna i Halmstad för att genomföra Insatsledarutbildning, väl på plats kunde både elev och lärare konstatera att detta var en helt annan typ av elev än tidigare, givetvis i en positiv riktning.

 

Under detta år får vi en nya Brandskyddsansvarig på enheten Mj Ingemar Berglund han blir det första som får komplett utbildning för tjänsten. Tyvärr har inte HKV fått upp ögonen för vad den nya lagen kräver ännu, vilket innebar att Ingemar får börja med att simma uppströms, men de ska komma att ändra sig längre fram.

 

Vi kunde också tillgodose behovet av flexibel organisation avseende instruktörer för vår egen rökdykutbildning, två av våra brandmän genomgick utbildning och blev certifierade till instruktörer.

 

Under detta år tog arbetsmiljöärendet buller och kommunikation fart, Arbetsmiljöverket krävde att försvarsmakten åtgärdade problemet.

 

Under hösten skolades våra två nya insatsledare in sig i rollen som insatsledare på F21. Samarbetet med Skellefteå flygplats tog också form kostnaderna för att öva i Skellefteå löstes genom tjänster och gentjänster bl a gästade deras räddningspersonal F21 för utbildning på JAS 39. Detta samarbete med Skellefteå skall vi tacka dåvarande brandmästare Ulf Johansson för, hans förmåga att knyta kontakter och förhandla blir svårt för efterkommande brandmästare att nå upp till.

 

2005 startade även en utbyggnad av räddningsstation eftersom vi var trångbodda då det gällde omklädningsrum och matsal, stationen var ju anpassad till värnpliktiga som hade sina ordinarie utrymmen i kasern. En av brandmännen, Daniel Sikström, utsågs som ansvarig tillsammans med brandmästaren att föra fram våra önskemål.

 

 

2006

Detta är året då Flygvapnet får sina första civilanställda Insatsledare

 

Under våren så sker en del förändringar i personalplanen, två av de militära tjänsterna som insatsledare blir civila, och därmed kan Börje Karlsson och Ulf Johansson beredas +55 pension.

De två första civila brandförmännen Mats Lundström och Stefan Nyberg får sina befattningar som Insatsledare, Mats hinner dock aldrig ikläda sig sin roll som insatsledare i passtjänst för i januari så omorganiserar vi ledningsstrukturen på avdelningen så att vi får en Stf flygplatsräddningschef som han tackar ja till, nu består alltså organisationen av tre befäl i ledningen och fem insatsledare som skifteschefer för de fem skiftlagen som finns.

 

Vi slutför även utbildningen för den sista delen av personalen inklusive jag själv och våra 10 vikarier båtförarbevis- och skepparexamen. Nu har all personal kustskepparutbildning, ett stort tack till Henry Karlsson (Fd HKP ff på AF1) som lyckades göra sjömän av landkrabbor.

 

Vi får en ny Brandmästare efter Ulf johansson, Pär Tjärdalen han har funnits i organisationen fram och tillbaka sedan början på -90 talet. Under våren 2006 så skapas en personalplan med redundans för att kunna verka operativt på två olika platser, vilket innebar att F21 skickade ytterliggare 3 civila flygplatsbrandmän på insatsledarutbildning. Den personalutveckling och inriktning som vi planerar för är ett steg mot framtida behov för t ex FE02, för i och med nuvarande organisation så är vi ledningsmässigt rustade att kunna bemanna två operativa flygplatser, en del är militär och en är civil, båda då givetvis med begränsad förmåga att utföra egen- och extern utbildning, men för en kortare period är vi rustade att medverka i den ominriktning försvaret är på väg in i.

 

Under detta år skulle samtliga flygplatsbrandmän genomföra en rep kurs för om-certifiering till flygplatsbrandman, R3 skolan var dock inte rustad för detta så vi på F21 genomförde i samverkan med R3 skolan en egen om-certifiering på samtliga flygplatsbrandmän på F21, vilket medförde att vi nog var det enda förband sedan omläggningen 2002, som hade godkända brandmän under detta år.

 

Det nya köket, dagrummet och skåprummet blev färdigt under sommaren, Ulf Johansson och Daniel Sikström lyckades få igenom projektet på ett föredömligt sätt. Slutresultatet blev över förväntan, vi kan nog konstatera som min föregångare, Ingvar Jonasson, som var med att projektera stationen från början att vi fortfarande har den bästa och mest funktionella räddningsstationen inom försvarsmakten. Till och med vår bastu som byggdes i ett av förrådsutrymmena eftersom pengarna eller om det var flottiljledningens ovilja att bygga bastu eftersom de redan fanns en i By 10 gymnastiksalen då station byggdes, oavsett så har bastun fått en ansiktsupplyftning värdigt ett finare hotell.

 

Fordon- och Räddningsmaterielutveckling

Vid årsskiftet 2006-07 fick vi vår första leverans av radiokommunikation och bullerskyddsutrustning som medger telekommunikation dubbelriktat inom räddningsgruppen invid en JAS 39 med gående  

motor/APU, detta var inte möjligt tidigare.

En av anledningarna till att det tagit så lång tid att få fram en tillräckligt bra utrustning har varit de extrema krav som ställts, bl a så skall utrustningen  

klara 120 db under 8 timmar utan hörselskador på personalen, klara temperatur upp till 2000 Celsius under insats 15-20 min utan att smälta­ fast i ansiktet, kunna höra knasterljud i en byggnadsbrand med bibehållen kommunikationsmöjlighet. Ni märker vilken skillnad det är mot den gamla goda tiden då man satt bredvid brandpumpen som förare i räddningsbilen, till skillnad mot då så vet man i dag att buller skadar hörseln, vilket medfört att en sådan arbetsmiljö inte längre är acceptabel.

 

 

2007

Flygplatsräddningstjänsten fick den 1 januari ett nytt regelverk, som kom att heta RML kap 6. Det nya med regelverket var att det beskrev förmågor istället för detaljstyrningar avseende antal brandmän och bilar mm.

Flygplatsräddningstjänsten står under kommande period inför en stor förändring då det gäller fordon och räddningsmaterielutveckling, det kommer under 2007-2010 levereras ersättare för vår gamla trotjänare Räddningsfordon 4112, utvecklingen består främst i en större vattentank 7 400 liter, kanonkapacitet 4000 liter/min och betydligt bättre personal och förarmiljö.

Under vårvintern så sker två JAS 39 haverier efter varandra det första sker på Kallax, och det andra på Vidselbasen som vid tillfället är bemannat med personal från F21 räddningsavdelning räddningsstyrkorna skötte sina uppgifter på ett bra sätt.

 

Nu vaknar Högkvarteret och upptäcker att en ny lag har trätt ikraft under 2004 dvs. ”Lagen om skydd mot olyckor”, framför allt så inser man att detta kräver vissa åtgärder. Så HKV skickar skyndsamt ut en skrivelse till förbanden och uppmanar förbanden att skyndsamt genomföra en inventering över vilka fastighetsobjekt som skall redovisas till tillsynsmyndigheten, och dessutom upprätta en plan för hur myndigheten tänker omhänderta den nya lagen, nåja bättre sent än aldrig och förhoppningsvis får nu Ingmar Berglund som är F21´s brandskyddsansvarige flyta lite medströms.

 

Under våren beslutade myndigheten att vi skulle skicka iväg ytterligare två flygplatsbrandmän på insatsledarutbildning, av totalt tio man som testade sig på Rekryteringscentrum i Stockholm klarade 5 man testerna, tre av dessa var F21:are Två var våra egna och en tillhör R3 UtbE F21. Anledningen till beslutet att skicka två till på utbildning var att en av de vi utbildat under 2006 har för avsikt att sluta på F21 och för att skapa en bättre redundans i insatsledarorganisationen för att därmed vara bättre rustad för personella- och organisatoriska förändringar som kan komma att påverka oss i framtiden, trots allt så är den yngsta militära insatsledaren på avdelningen 56 år.

En arbetsplatsform för att på ett arbetsmiljöriktigt sätt kunna arbeta kring en förare i flygplan på höjd och inom riskområde för luftintagen är under utveckling arbetsgruppen sätts samman efter semestern. Arbetsgruppen skulle även arbeta med andra projekt så som ny taktik, metodik för att hantera luftburen ammunition

 

Hösten började med ett funktionsmöte i Halmstad, där det bestämdes att flottiljerna gemensamt skulle genomföra grundläggande utbildningen på brandmän inom flygvapnet. Därmed har  hjulet gått ett varv, min föregångare Ingvar Jonasson var pappa till att det genomfördes gemensam vpl brandmanna utbildning Ju 900, en företeelse som begravdes i slutet av 90-talet på grund av ändrad organisation.

 

En arbetsgrupp AG Räddningstjänst sammansatt av kvarvarande verksamhetsplatser F7, F17, F21, FMTS, 4:e hkp flottiljen Malmen, FMV Vidsel startades upp under central flygplatschefs ledning. Uppgift lösa problemen med arbete på höjd och brandpåverkad ammunition. Vi träffades under ett flertal tillfällen och fick slutligen fram ett förslag på arbetsplatsform och metodik för urlyft samt en taktik metodik för hur vi ska hantera situationer med brandpåverkad ammunition. En ny minnesregel var därmed fött  ”Tre Grön Lampor”. Finns liv att rädda – Har vi tillräcklig kunskap – Är lägesbilden under kontroll. Skulle någon av dessa tre inte tändas grön så skulle insatsledaren avbryta insats alternativt minimera riskerna.

 

2008

Ny milstolpe i räddningstjänstens fordonsutveckling. Under mars månad så får vår brandmäster Jan Björklund och Brandman Mattias Björnfot leveransutbildning på den nya typ 1 bilen. Utbildningen genomfördes på F7. Den nya bilen levererades under sommaren men BOA (beslut om användning kom inte förrän i september.

I slutet på september så får vi ett beslut om användning för den nya räddningsbilen.

 

Före semestern kommer beslut om ytterligare en omorganisation, så höstens arbete blir till att försvara vår organisation och befattningar, det gäller att ha balans i uppgifter och resurser, vilket jag anser att vi börjat få. Vi har sedan några år varit 4 befäl i stabstjänst chef, stf, C Utb och brandmästare, räddningsstyrkorna har bestått av 5 insatsledare, 25 brandmän samt 5-10 vikarier för att fylla de luckor som blir då personalen är på utbildning, sjuka eller barnlediga.

 

Omorganisationen kom att bli en förändring för mig och flygplatsenheten, vi hamna i flottiljstaben vilket i praktiken innebar att flygplatsenheten upplöstes och hamnade under A3 staben där jag blev taktikofficer. Min ersättare som chef för flygplatsräddningstjänsten blev Lt Lars Müller som ursprungligen kom från AF1 i Boden, men hade tjänstgjort som plutonchef på R3 plutonen sedan 2005. Därmed var mina år på forna Beredskapsplutonen till ända, och jag lyckönskar Lasse och övriga medarbetare ett fortsatt arbete på utvecklingen av flygplatsräddningstjänsten. 

 

Personal som tjänstgjort under dessa år.

 

Stf chef: Mats Lundström (Civ)

 

Brandmästare

Ulf Johansson                

Per Tjärdalen

Jan Björklund

 

Brandförmän /Insatsledare

Sven Sundgren/Lt         Sten Berggren/Lt

Kent Bråborg/Lt            Anders Lindmark/Lt

Börje Karlsson/Lt          Jan Björklund/Lt        

Ulf Andersson/Lt           Stefan Nyberg/civ

Olle Marcusson/civ       Daniel Sikström/civ

Joakim Månsson/civ

 

Flygplatsbrandmän

Håkan Olofsson             Alf Bergman

Johan Granberg             Magnus Johansson

Patrik Olofsson              Patrik Kronholm

Mats Nordlund               Ted Nilsson

Joel Själin                       Martin Carlsson

Fredrik Erixon                Johan Svensson

Daniel Leastadius           Christoffer Mäkitalo

Daniel Grönlund             Erik Nyberg

Fredrik Barsk                 Fredrik Bergh

Hans-Erik Aro                Henrik Borsgård

Johan Magnusson         Lars Sundberg

Marcus Björklund           Martin Carlsson

Mattias Björnfot              Tomas Wikström

Richard Berg                  Olle Klingefur   

Jens Dahlgren               

 

Vikarier

Fredrik Widman             Niklas Widmark

Anders Hannu                Jens Johansson

Marcus Henriksson        Henrik Åström

Jakob Högström            David Jonsson

Mikael Olofsson             Erik Lejon

Erik Pekkari

 

Vid tangentbordet

Christer Lindgren